Jag vet inte..

Jag vet inte faktiskt.. Lite tom just nu...

Kanske eller varför inte eller varför då?

Lev väl

Emmy

To be or not to be, that's the question..

Nu är praktiken slut ute på skottsundsbackens äldreboende. de har varit kul med tömmande kan jag säga!
Känns skönt att komma tillbaka till skolan men samtidigt inte för de är ju de här jag vill jobba med, Friskvård på företag. Men de kommer ju fler praktiker så de är väl bara att hålla sig tills dess...

Ovanligt för din del så jag och Martina pratat mycket. En väldigt kär vän till mig <3 känns skönt att ha en så god vän på nära håll igen. Nog för att min syster och jag kommer rätt bra överens men de blir lite annat med en som står utanför familjen.
Martina har fått mig att öppna ögonen också.. har inte tänkt så mycket på psykologin i vanligt tal men de har varit en intesivkurs i 6 veckor så nu kanske man kan förstå folk bättre utifrån hur dom reagerar till olika saker man säger till dom eller vad dom säger till.
Som många av som känner mig kanske vet att jag har blivit rätt grovt mobbad när jag gick i skolan. Kände ingen speciell på 6 år tills Tove Nordman <3 kom in med ljuste i dom mörka korridorerna på Vibacke. därifrån utvecklades en härligt relation till en underbar människa som jag håller kontakten med än idag och kommer försätta med de.

så på så sätt har jag kanske inte samma sociala kompetens som många andra. ibland så tänker jag mig helt inte för vad jag säger eller hur jag säger saker och ting. men jag försöker mitt bästa iaf.
kanske därför som jag brukar hålla en "låg profil" i nya sällskap?

Hur som helst så är Martina en vän som jag skulle smärta mig djupt om hon flyttade tillbaka till Borås. men jag hoppas på att hon stannar här och förblir sundsvallsbo :)

Lite off the record också så tror jag har gått och blivit lite betuttad i en pojke igen också. Om de är positiv eller negativt de vet jag ej men just nu känns de lite jobbigt. Nu går man igenom den där vändan igen om att man kanske inte får gensvar på sina känslor utan man får en stämpel i pannan där de "IDIOT!" Inget som jag längtar efter direkt..
Martina och jag har pratat mycket om de. Hur jag ska göra, om jag ska visa vad jag känner och tips och råd såklart. Go vännen har till och med erbjudit sig att bjuda hem han och mig på middag till henne för att han ska förstå vad jag känner. TACK!
Men fortfarande står man där med halva foten innanför tröskeln och velar... ska jag eller ska jag inte visa vad jag känner? tror nog att gamla upplevelser spökar i huvet.. Inga direkta bra erfarenheter om jag får påstå de.
Så jag får se vad jag gör.. måste nog prata lite med mer Martina om de hela innan. Hon brukar förstå mig.

Nu ska jag försöka få häckenur sängen och fara till hästen innan mörkret kommer. kanske man kan rida lite i skogen eller vara mer seriös i tömkörningen.

Lev väl
"Come away with me and we will kiss"

Emmy "Nemesis" Ögren